Några tips
Här följer några tips till dig som vill fotografera järnväg.
Två viktiga saker
Först vill jag dock poängtera två saker:
- Vistas aldrig närmre spåret än du har rätt till eller på en plats dit du inte har tillträde. Respektera alltid de avspärrningar eller gränser som gäller. Om du vill ta närbilder så använd, i sådana fall, ett annat objektiv. Utsätt inte heller en lokförare för en situation där han eller hon behöver undra vad du gör eller tänker göra.
- Mina tips och tankar kring järnvägsfotografering är helt och hållet mina egna. Jag är en glad amatör som, efter tusentals bilder, fått några uppfattningar och idéer om vilka foton som har blivit bra, i några fall riktiga höjdarbilder eller mindre bra och ibland rent dåliga. En del bra bilder visar jag upp i denna blogg men de flesta dåliga bilder kommer bara jag att behöva se.
Utmärkande för ett bra järnvägsfotografi
Att fotografera järnväg och då inte minst tågen, är ofta både spännande och utmanande. Om man vill fotografera ett tåg i rörelse, inte minst de snabbare tågen, och vill förbereda sin bild så ställs man ju inför det faktum att motivet förmodligen inte ens är på plats ännu. Jo, spåren ligger där men tågen är bara på väg till platsen.
De frågor som du kanske ställs inför kan vara: var ska loket/främsta vagnen vara, hur långt är tåget, kommer tåget att förändra villkoren för kamerans inställningar eller när ska jag trycka på knappen?
Här är några faktorer som jag tycker kan ge ett bra foto:
- En bra plats
- Rätt tid på dagen (eller natten), rätt väder och ljusförhållanden
- Ett bra motiv
- En bra komposition och ett bra perspektiv
- Rätt kamerainställningar
- Bilden "knäppt" vid rätt tidpunkt
- En massa tur
Möjligen är det så, att den bästa bilden får man när flera eller rentav alla faktorer ovan sammanfaller i en och samma bild.
Jag vill också betona att det ofta inträffar att jag gör avkall på någon eller några av mina käpphästar, därför att det tänkta objektet annars inte ens skulle bli fotograferat.
Låt oss gå igenom dem, en efter en, så ska jag förklara vad jag menar.
En bra plats
Ofta ser jag ut mina platser med hjälp av någon karttjänst/satellitfoto. Där kan jag se hur platsen ser ut, se hur stolpar och annat är placerat (jag vill undvika kontaktledningsstolpar mellan mig och tåget om det går), räkna ut hur solen kommer att falla under olika delar av dagen (jag vill som regel inte ha motljus). Finns det något annat som gör platsen intressant eller ointressant?
Om jag ska fotografera på en station, så går jag gärna till änden på en perrong. Det gör jag för att perronger, även om man avser fotografera något på ett spår längre bort, har en tråkig förmåga att ta upp en stor del av bilden som en grå skiva i bildens nederkant. Om jag dessutom ska fotografera något på det närmaste spåret, så kommer perrongen troligen att dölja stora delar av boggier eller underrede.
En bra plats kan också vara en vacker plats där ett tåg eller något annat fotograferas i en vacker omgivning, mer om det nedan.
Rätt tid på dagen (eller natten), rätt väder och ljusförhållanden
Som regel vill jag ha ett bra ljus (solsken) när jag fotograferar och ha solen i ryggen. Ett starkt solsken kan emellertid skapa ganska stora kontraster i min bild och skillnaden mellan solbelysta partier och skuggor blir stor. Det kan innebära att delar av bilden blir överexponerade och andra delar blir underexponerade.
Ett tillräckligt bra ljus är ofta en förutsättning för att kunna få tillräckligt korta slutartider, med bibehållen bildkvalitet, om mitt tåg rör sig med hög fart - framför allt om jag står "nära" spåret.
Jag har dock utnyttjat molniga, nästan lite mörka, dagar för att ta bilder utan tåg i rörelse eller där jag har, med hjälp av avsiktligt långa slutartider, velat lyfta fram rörelsen genom rörelseoskärpa.
Mörkerfotografering tänker jag kan gestalta sig på flera olika sätt. Ett vanligt och effektfullt sätt är att låta ljuset från fordon i rörelse prägla bilden genom riktigt långa exponeringstider, kanske 20-30 sekunder. I dessa fall är ett stativ eller annat fast och stabilt underlag en förutsättning. Jag brukar dessutom använda kamerans självutlösare för att inte behöva röra kameran då bilden ska tas.
Ett annat sätt att ta bilder i mörker är att låta kameran själv ta en bild över ett område utan fordon i rörelse. Då brukar jag använda en mindre bländare och ett lågt ISO-tal med den följden att exponeringstiden troligen blir lite längre men det gör inget – stativet är med här också.
Dimma kan faktiskt vara ganska effektfullt. Det ger en "mjuk" inramning till min bild och tåget synes dyka upp från ingenting.
Ett bra motiv
Ibland har jag klart för mig vad det är som jag vill fotografera. Det kan vara ett ånglok i ett utflyktståg och då gäller det främst att hitta en bra plats för detta. Det kan också vara så att jag vill fotografera korglutningen på ett X2-tåg och då ska jag hitta en lämplig kurva. Förhoppningsvis vet jag också i vilken ända av tåget drivenheten går, eftersom denna inte har korglutning.
Ofta när jag är ute och fotograferar händer något som jag inte kunnat förutse. Det kan vara ett oväntat fordon eller ett tågmöte på en station eller på ett dubbelspår som fångar mitt intresse.
Det händer också, ganska ofta, att jag ser något som jag tror kan bli en bra bild. Det kan vara en detalj på något, en fordonsskylt, en signal, ett system av växlar på en bangård eller ett lokalställverk. Omvänt kan det också vara så att tåget blir en mindre del i en vacker omgivande miljö. Som exempel på detta nämner jag Årstabroarna i Stockholm, Björkliden med Lapporten i bakgrunden eller Varberg med fästningen.
Jag har tagit för vana att ta många bilder när jag är ute för att sedan, i lugn och ro, framför datorn avgöra om det blev en bra bild. Här är det ju till min fördel att bilder med digitalkameran inte kostar något. Låt kameran jobba för fullt och bestäm dig sedan.
En bra komposition och ett bra perspektiv
Jag använder stativ så ofta det bara är möjligt. Det är för att kunna förbereda min bild och för att undvika att jag "darrar till" i fel ögonblick.
Jag har också att bestämma om jag ska ta bilden ur ett grodperspektiv eller om jag kanske ska ha kameran på "högkant". Många motiv gör sig faktiskt bättre i en stående bild.
Jag ser vad som händer om jag flyttar mig en liten bit åt något håll, varefter jag sätter fast kameran i stativet, går ett varv och tittar igen. Jag jämför med omgivande kontaktledningsstolpar eller andra föremål att kameran är horisontell.
Sedan är det dags att ställa in brännvidden. Jag måste fundera över om jag vill ha en närbild på loket eller om jag vill ha hela tåget i min bild. Ofta vet jag kanske inte hur långt tåget är utan måste gissa var början och slutet kommer att vara. Jag får också fundera över vilka omgivande föremål som ska vara med i bilden men framför allt inte "klyva" något i bildkanten.
Rätt kamerainställningar
Korta slutartider och långa skärpedjup samspelar inte alltid. När jag fotograferar ett tåg i rörelse, så önskar jag en kort slutartid och då minskar skärpedjupet. Detta kommer att påverka min bild på olika sätt, beroende avstånd till tåget. Tågets riktning i förhållande till kameran påverkar också mitt beslut om slutartid - mer om det rör sig i sidled än mot mig.
Jag brukar välja korta (kanske till och med för korta slutartider). Min utgångspunkt brukar vara hellre en kortare slutartid och lite mindre skärpedjup än rörelseoskärpa men här det nog bara att prova sig fram. Jag vet ju också att min kamera väljer att fokusera på det som rör sig mot mig (läs: fronten på loket) och då kan jag ju anpassa inställningarna efter det.
Ofta får jag göra inställningarna utan att motivet, tåget, är på plats. Då får jag vara medveten om att kameran kan komma att göra vissa justeringar, annan fokuspunkt eller annat värde på bländare och/eller ISO-tal (förutsatt att jag bestämt slutartiden). Detta klarar en modern digitalkamera alldeles utmärkt. Det finns dock tillfällen där jag valt att använda manuellt fokus för att inte kameran ska behöva ta tid till det eller låta sig luras av något annat.
Jag har ovan inte nämnt något om exponeringskompensation men det är till hjälp till exempel när jag fotograferar ett mörkt motiv i ljusa förhållanden och/eller motljus. Om jag inte kompenserar riskerar delar av motivet att bli väldigt mörkt (underexponerat) och då kanske jag hellre väljer att låta förgrunden och himlen bli något överexponerat.
Man kan reflektera mycket över kamerainställningar men det måste kopplas till vad jag vill uppnå med min bild och, ibland, hur mycket jag hinner tänka på kamerans inställningar. Lär känna kameran och prova, prova och prova.
Bilden "knäppt" vid rätt tidpunkt
En av de stora utmaningarna är att "knäppa" bilden vid rätt tidpunkt.
Jag själv faller lätt i fällan att jag fokuserar på loket om jag ska fotografera ett tåg i rörelse. I så fall tenderar tåget att hamna i bildens ena kant eller, i värsta fall, delvis utanför bilden. En hjälp mot detta är att i stället se ut en punkt som blir riktpunkt; "när täten på tåget är vid den stolpen ska jag trycka". Sedan får jag vara beredd på att både jag själv och kameran behöver någon tiondels sekunds reaktionstid men det lär man sig.
Extra viktigt att trycka vid exakt rätt ögonblick blir det om jag ska fotografera ett tågmöte. Där kan det handla om att snabba tåg rör sig med fem, sex meter per tiondels sekund ÅT VARSITT HÅLL och en tiondels sekund gör en skillnad på tio, tolv meter mellan tågens inbördes läge.
Med en modern kamera kan jag ta ett ganska stort antal bilder under kort tid (även utan serietagning) och sedan välja den som bäst återspeglar det jag ville.
En massa tur
Nu ska allt detta ovan falla på plats i en och samma bild. Det är självklart att det blir en stor mängd mindre lyckade eller rent av dåliga bilder men också många bra eller MYCKET BRA.
Av alla mina hundratals bilder, så kan jag ta fram några dussin som jag är riktigt stolt över. Flera av dem kommer jag aldrig mer att ha turen att lyckas få till. Den stora trösten i det är dock att jag kommer att lyckas få till andra foton - lika bra eller kanske bättre.
Vad gör man med sina bilder sedan då...
Jag har samlat en stor del av mina bilder i fotoböcker. Det ger mig möjlighet att ta fram böckerna att bläddra i, plus att jag kan läsa lite om hur jag tänkte kring den aktuella bilden eller varför den blev som den blev.
Jag har också beställt pussel av ett antal av mina bilder. Det roat mig flera mörka och regniga höstkvällar. Att tänka på då är att det inte är säkert att en aldrig så bra bild blir ett bra pussel. En vacker tågbild med mycket grönt och/eller mycket blå himmel runt tåget kan resultera i några hundra gröna eller blåa bitar om man, som jag, roar sig med 1000-bitarspussel. Man ska även vara medveten om att pussel kan ha andra dimensioner än den ursprungliga bilden, vilket då innebär att bilden behöver beskäras.
Jag har även beställt några 2000-bitarspussel med flera av mina bilder som ett kollage. Där är det lättare att ta med de bilder som kanske inte lämpar sig som egna pussel; några tiotal bitar med blå himmel klarar man ju av att hantera. Dessa pusselkollage har jag satt samman i Photoshop.
Med hjälp av Photoshop har jag också lekt lite med några av mina bilder på det sättet att jag gjort bilden FÖRUTOM tåget svart/vit. Det kan bli ganska effektfullt med en svart/vit bild och ett lok eller tåg med starka färger. Det blir lite pill runt en del detaljer i bilden men resultatet kan bli kul.
